Kulturpersonligheter i Kimito

Adéle Weman (1844 - 1936)

Adéle Weman föddes 1844 i Valkeala men kom till Gundby då honvar ett halvt år gammal för att fostras av sin faster. Familjen hade stark anknytning till Kimito, eftersom Adéles fars farfar var kyrkoherde i Kimito.

Adéle Weman hade som ung skådespelardrömmar men hennes faster ansåg detta omämöligt och med tiden tog Adéle som sin livsuppgift att sprida bildning i trakten. Hon inredde en sängkammare på hemgården till skolsal med sin kusin Alma Dahl och började där undervisa byns barn. Senare bedrev de båda kusinerna skola i den nya sockenstugan, bägge arbetade på frivillig basis. Adéle var även vikarie i Dalbruk och där bestämde hon sig för att skapa en kommunal folkskola även i Kimito. 1873 hade skolan både flickor och pojkar som elever, men många föräldrar var överraskade av att barnen måste gå flera terminer i skola! En av de första som anmäldes till skolan var Nils Oskar Jansson som emd åren blev både vän och kollega med Adéle. 1882 blev den nya folkskolan i Vreta klar och Adéle fortsatte att arbeta där som lärare ända till 72 års ålder. Hon var även känd som författare och dramatiker. Adéle skrev främst under pseudonymen Parus Ater.

Adéle Wemans grav är nr 4.1 på kartan

Nils Oskar Jansson (1862 - 1927)

Nils Oskar föeddes 1862 på Norrgård i byn Mattböle på Kimitoön. Famijen hade sedan tidigare tre pojkar och Nils Oskar var deras fjärde son. Han arbetade hårt på gården med alla möjliga uppgifter exempelvis slöjd och vävnad. Han lärde sig att läsa och skriva av sin mor. Jansson hörde till eleverna i Adéle Wemans skola och började som 16-åring fungera som ambulerande lärare i bygden. Han studerade sedan till lärare. Han hade även intresse för naturvetenskap och samlade på sig skrifter om och av Carl von Linné. Som lärare var Nils Oskar uppskattade och han tog bland annat eleverna ut i naturen och vid skolan i Vreta skapade han med barnen en parkmiljö som finns att beskåda än idag. Han grundade Kimito Ungdomsförening 1888 och främjade både ortens kultur- och näringsliv på flera sätt.

Janssons intresse för historia och gamla föremål väcktes tidigt och han samlade föremål från trakten då han arbetade som lärare vid Vreta skola. 1895 besökte han Skansen i Stockholm och fick idén till att skapa ett likannde friluftsmuseum i Vreta. 1900 öppnades Sagalund och ett flertal byggnader flyttades dit, till exempel en väderkvarn och en skolbyggnad från Tjuda pedagogi. Till Sagalund donerades även en stor mängd föremål, både världsliga bruksföremål och kyrkliga. Redan från början var det viktigt för Jansson att Sagalund skulle vara en plats där besökarna skulle få se och uppleva hur livet var förr, till exempel genom att stöpa ljus eller kärna smör, ett levande museum. På äldre dagar ägnade sig Jansson åt forskning, bland annat hade han som plan att skriva Kimito sockens historia.

Nils Oskar Janssons grav är nr 4.2 på kartan.

Frans Österblom (1870 - 1907)

Österblom hörde till de första eleverna som gick ut folkskolan i Vreta och var Nils Oskar Janssons favoritelev. Han utdimmitterades från seminariet i Nykarleby 1891 och fick omedelbart anställning vid Vestlax folkskola. Han var en föregångsman inom den finslandssvenska hembygdsdiktningen och författare till sången "Jag älskar min hembygd". han omkom i ett blixtnedslag 1907.

Frans Österbloms grav är nr 4.3 på kartan.

Amos Anderson (1878 - 1961)

Amos föddes i byn Brokärr på Kimitoönsom näst yngst av fyra bröder. Han har blivit känd som ekonomiskt betydelsefull person. Andersons far var hård och sparsam, men hans mor var mera lugn och drömmande, hon var mycket viktig för Amos. Under sin barndom upplevde Anderson mörket som tungt och han var mörkrädd under hela sitt liv. Av bröderna var det endast äldsta, Aron, som fick barn. De andra förblev båda liksom Amos ogifta och barnlösa.

Amos utvecklade tidigt ett intresse för kyrka, religion och även för kyrklig konst och musik. Som hans lärare fungerade Nils Oskar Jansson och Adéle Weman. Amos Anderson hjälpte senare sin lärare genom olika penningdonationer och han lät rsa varsin obelisk i röd granit till deras ära utanför ungdomslokalen Wrethalla i Vreta.

Efter skoltiden i Kimito kom Anderson till handelsinstitutet i Åbo och där ble August Ramsay och försäkringsbranschen avgörande för hans framtid. Han var en hård affärsman men även konst- och kulturälskande sällskapsmänniska. Genom fastighetsköp i Helsingors skapade han en stor egenom. han köpte Hufvudstadsbladet 1921 och var även dess chefsredaktör. Dessutom satt han i riksdagen två perioder under 1920-talet.

I och med sin starka ekonomi och sitt intresse för kultur bistod han med pengar till flera kyrkorestaureringar bland annat i Åbo, Nådendal och Kimito. 1922 donerade han en summa för en omfattande restaurering av Kimito kyrka och påverkade utförandet av glasmålningen i korfönstret. han har själv lånat sina ansiktsdag till en av de tre vise männen och hans mors fick stå modell för Jungfru Maria. Anderson understödde även andra kulturinstanser och Föreningen konstsamfundet, som grundades 1940, utsgås till hans universalarvinge.

Amos Anderson köpte gården Söderlångvik på Kimitoön 1927. Där vistades han sina sista år och där dog han också 1961. Andersons gravmonument, ritat av kai Palmqvist och utfört av bildhuggare Felix Nylund restes 1963. Monumentet är i svart granit och profilporträtt av brons. Amos grav ligger i närheten av hans släktingars gravar.

Amos Andersons grav är nr 4.4 på kartan.

Karta över äldre delen av Kimito gravgård